Okej... Vart börjar man. Ett av mina favoritband är Ta.S.K som härjade i Göteborg under 80 talets första halva.
Vet inte vad det är som gör att jag gillar dom så mycket, men jag tror att det är mycket attityden och ärligheten
i det dom gjorde. För spelmässigt var dom i ärlighetens namn inget vidare. Jag gillar hela den här grejen som var
förr att "skit i hur det låter, vi kör ändå". Kan sakna det idag bland alla överproducerade plattor som kommer nu.
Det var i alla fall Sören som snällt svarade på frågorna....

1. Lite TA.S:K historia…
Ja du, vart börjar man?
Ta.S.K. startades av Ägget och Gröning nån gång runt 82. I början repade dom i soprummet i hyreshuset i Björkekärr och skramlade omkring med lite olika folk och sättningar. En bit kuriosa är att Ebbot i ”Soundtrack of our lives” lär ha spelat bas ett tag.
Jag flyttade ner från barndomsstaden Örebro till Haga, som var punkhängstadsdelen nummer ett, och blev ganska snabbt polare med Jens. Jag minns inte om han var med i Ta.S.K. lite innan mig, men vi började nog i bandet ganska samtidigt. De flesta punxen i Haga var ju ett par år äldre så det var liksom helt naturligt att jag och Ägget blev kompisar och for omkring på hans gamla flakmoppe ihop. Gröning var något av en outsider i Haga, jävligt intelligent och helt socialt osmidig. Givetvis hamnade vi nånstans i läget att ”vi kan aldrig bli bäst, men vi kan jävlar i mig bli värst”.
Vi repade på en fritidsgård för utvecklingsstörda och brötade och hade det allmänt trevligt. Gröning föll av efter ett tag och medlemmar kom och gick. Bl.a. var Jonsson (Anti-Cimex och senare Wolfpack) med under en period. Slutligen satte sig liksom sättningen med mig på sång, Ägget på bas, Hasse på gitarr och Jens på trummor och det är nog så jag tänker att bandet ser ut. Det var främst jag och Jens som skrev texterna och alla var nog hyfsat delaktiga i musiken, med Ägget som absolut diktator vad det gällde soundet. Det skulle vara så rundgångig och distat som möjligt annars blev han sur och gnällde om att del lät ”konventionellt” (ett ord han lärt sig av Gröning), så han fick som han ville. Detta var väl en av anledningarna till att Jens slutade. Han hade halkat in på gamla Ramones och Slade och tyckte väl slutligen att det vara ganska öken att lira ihop med oss andra som höll hela Bristolscenen högst i ära, med Disorder, Chaos UK och Extreme Noise Terror i topp.
Vi körde på med Rudis (en tokdåre från Frölunda) i ytterligare nåt år eller så, men jag tycker nog att Ta.S.K. peakade när vi spelade förband till Disorder på Pustervik och den beryktade incidenten med bråcket inträffade. Jag har hört många rykten om bandet under årens lopp. Inga av dem vill jag direkt kommentera, men just detta är faktiskt helt sant. Jag blev faktiskt erbjuden att börja sjunga i Chaos UK enbart på den meriten. 

2. Hur tror du ni blivit mottagna om ni startat idag?
Det är ju stört omöjligt att svara på. Hade vi varit 14-15 år som vi var då, eller hade vi varit gubbar runt 40 som vi är nu? (Tänkte väl mest på erat "sound", om det funkat idag... luddig fråga/Masken)

3. Vad tror du det beror på att ni fått sån kultstatus?
Vi var väl helt enkelt de värsta små obstinata, irriterande, skiter-i-allt-smurfpunkarna som fanns. Vi gjorde allt för att göra ett bestående intryck och lyckades tydligen med det. Anti-Cimex var tuffast, Asta var populärast och vi var bara på något sätt värst. Folk kom inte på våra spelningar för att lyssna på låtarna, utan för att beskåda vad dårarna skulle ta sig till den här gången. Sen är det ju så att Tatuerade Snutkukar är ju det hårdaste bandnamnet nånsin och det har nog hjälpt folk att komma ihåg oss.

4. Tror du ni kommer stå på scen igen? Jag såg er både i Bollnäs och i GBG och jävlar vad  kul det var… speciellt Bollnäs, snacka om kaos…
Tackar tackar. Vi hade själva jävligt kul i Bollnäs, men det var nog sista chansen att se Ta.S.K. live är jag rädd. Vi såg till vår förvåning att Ta.S.K. tydligen skulle spela på en festival i Kode i år och hoppades att det var några snudiga ungjävlar som helt enkelt snott namnet, men det verkar som att hela den festivalen var påhittad, tyvärr. Ägget och jag tänkte annars åka och stå längst fram och headbanga. Det har ju varit ett evigt tjat om en återförening, och vi skulle säkert få spelningar, men vi är rätt engagerade i annat nu för tiden. Ägget har varit inne på det någon gång och jag har sagt att om han får med Jens (som nu är ungdomspräst i Stockholm) så kan jag FUNDERA på det.  Fast å andra sidan fyller ju både jag och Ägget 40 bast nästa år så vi skulle ju kunna ha nån slags 80-års-jubileums-turné… Vem vet, ni kan aldrig gå HELT säkra.

5. Ang Bollnässpelningen så läste jag en intervju med Wigren som höll i skiten att det var uppgjort innan att ni skulle bli avkastade, kommentar?
Det där har han nog hittat på för att inte det ska verka som om de var trista typer. Så här i efterhand får jag nog erkänna att jag också hade brutit spelningen om jag var arrangör, men det var inget vi kommit överens om. Men om inte annat bidrog det ju till att åter befästa kultstämpeln. Som Malcolm MacLaren säger i The Great RockNRoll Swindle: “Always make sure the band never plays”.

6. Lirade ni mycket ute när det begav sig?
Jo det blev väl en del resor. Vi spelade rätt mycket i södra sverige. Uppsala tror jag är så långt norrut vi kom. Annars var vi givetvis på bl.a. de gamla klassiska punkhaken Ultrahuset i Handen och STAB i Jönköping.

7. Zynthslakt?
Ha ha. Jag anade att du skulle fråga om det där. Det har liksom växt till att bli en sån där riktig eastside/westside hip hop beef i punkvärlden. Med risk för att döda något av mytologin kring Ta.S.K. kan jag berätta att den trista sanningen är att det inte alls var så jävla dramatiskt. Det var ett vänskapligt käbbel mellan främst mig och Johan Granberg i Zynthslakt som övriga bandmedlemmar deltog i antingen med liv och lust (Ägget) eller svalt ointresse (Jens och Hasse). I själva verket var jag och Granberg rätt bra kompisar, men gillade att käfta med varann. De spelade ju en ganska snäll variant av punk som jag och Ägget tyckte var alldeles för poppig och mesig för att räknas och de tyckte att vi mest ramlade omkring och framställde oljud. Vid sidan av de tråkningar vi framförde offentligt på skivor och annat umgicks vi en del. Jag var i Västerås/Köping ett par gånger och Granberg hängde rätt mycket i Göteborg. Vill nu ta tillfället i akt och hälsa till bröderna Granberg och Kimmo och alla gamla Köpingspunx med ett lyft på kepsen.

8. Har du nån aning om hur mycket ni spelade in? Många av låtarna finns ju i flera versioner…
Nä, ingen aning. Kan inte minnas att vi spelade in så där jättemycket. Hardcore Trash -83 spelade vi in i replokalen och låtarna till Really Fast i ett båtbyggeri på Öckerö (Hasse var ju feskarpöjk) och i slutet spelade vi in ett par låtar till en fransk samlings-EP. Sen gjorde vi väl några fler replokalsinspelningar som kanske kommit på drift.

9. Kommer det att komma nån TA.S.K cd? Vet att Ägget spånat om det ett bra tag…
Ja, det kanske inte är omöjligt. Vi har snackat om det ibland så nån gång framöver om vi har tid och ork och lust att ställa till med rabalder kan det hända att vi skojar till med nån inspelning. (Om inte annat så kan ni ju släppa det som redan finns inspelat.../Masken)

10. Lyssnas det fortfarande på punk? Favoriter?
Ojdå, det var en samvetsfråga hörru. Jag har ju hållit på och harvat runt i visträsket i några år och det är märkligt hur många gamla punx som hamnar där. Kanske snöar vi in på textprylen och byter musik? Jag lyssnar alltså inte så mycket på punk nu för tiden, men upptäcker ofta att jag lyssnar på gamla punkare om du förstår vad jag menar. Antagligen finns det nåt där som man känner igen och spontant gillar. Sen har det ju faktiskt hela tiden funnits någon slags akustiskt poesipunk som jag gillat sen tonåren, med hjältar som Attila The Stockbroker, Hamell on trial och John Cooper Clark i spetsen.
Jag brukar lyssna in mig lite på de band som man blir myspace-kompis med och det kanske är ett sätt att hålla lite koll.
Men mina absoluta favoriter inom punk idag är kanske inte några band utan Punk Illegal som håller fanan högt här i Göteborg. Dels arrangerar de flitigt och ofta gigs och håller scenen levande och dels gör de ett jävla fantastiskt arbete med att samla in stålar till en bra grej.

11. Fan vad bra band det fanns i GBG när ni höll på… Hade ni schysst sammanhållning då eller var punken lika uppdelad som nu? Många av er hoppade mellan banden verkar det som.
Vi hade en jävligt bra sammanhållning. Inte bara inom Göteborgsgänget utan även med folk från andra städer. Det var ofta punx från t.ex. Skåne, Småland och Skaraborg här (konstigt nog stog stockholmarna lite utanför). En stor anledning är nog att vi hade Haga, och framför allt gräsmattan, som stadigt hänghak. Om man tog sig dit så var det alltid folk där att umgås med och det visste nog nästan alla punkare i Sverige. Min lägenhet var mer eller mindre vandrarhem för folk som kom till stan. Haga var liksom en fristad där alla möjliga konstiga typer, gamla proggare, pundare och sinnesjuka kunde vara som de var utan allt för mycket jidder, och där fanns dessutom Sprängkullen där alla spelningar var. Eftersom det fanns ett väldigt bra ställe att vara på så hängde alla där, både vi som bodde inne i stan och förortspunxen, och det byggde säkert mycket av sammanhållningen.

12. Favoritband från Göteborgs 80 tal?
AB Hjärntvätt var ju skitkul, Sötlimpa så klart, Anti Cimex var väl nästan att räkna som ett göteborgsband, GBG Punx var lika goa då som nu, Mika and the Kärringjävlers var en samling lattjo typer. Sen går det inte att prata om Göteborgspunk (70-, 80-, 90- eller 2000-tal) utan att nämna den gamle slitvargen Krister Blomgren i Troublemakers.

13. Saknar du tiden med TA.S.K idag?
Både ja och nej. Jag ångrar absolut ingenting av den tiden. Vi hade fruktansvärt kul och punkens attityd kommer alltid att klappa i bröstet, men samtidigt är det jävligt öken att vara ung. Gubbåldern passar mig jävligt bra. Nu är man äntligen punk nog att ge blanka fan i vad både slipsnissar och punkdrägg tycker om hur man är.

14. Ordet är fritt….
I så fall vill jag givetvis uppmana alla som gillar både punk och trubadurstuket att kolla in mitt skivbolags hemsida på www.troglodyt.se, hälsa alla konstiga på-kant-med-samhället-folk att ni ska stå på er och att ”punk´s not dead, it just smells that way”.

Japp då återstår väl bara för mig att tack Sören som fan för svaren och önska honom all lycka i framtiden med skivbolag och trubadurande. Kan verkligen rekommendera er att kolla upp hans visgrejer. Annars är det väl inget annat tror jag mer än att ni som missat Ta.S.K borde kolla upp dom. Är det nån som vill ha deras demo "Hardcore Trash 83" + ett gäng låtar till så skicka mig nåt kul i byte så bränner jag den till er... Skicka ett mail till mig så fixar vi det. /Masken

back